Urkraften

Om det finns en gud, var hon i ett av rummen på S:t Görans förlossning och födde ett nytt barn till världen i dag. Hon befann sig samtidigt i rummet bredvid, och i alla andra födelserum runtom i världen.

Hon är urkraften, Moder Jord och livet självt, okontrollerbar i sin vildaste form. Hotad och hatad av patriarkatet, som försökt kontrollera och patologisera kvinnans kropp, sexualitet och emotionella intelligens i tusentals år.

Vi har blivit itutade att tro att det är antifeministiskt att hedra kvinnans cykler och förmåga att bära, föda och nära sitt barn, eftersom sådant anses göra henne till ”slav under biologin”.

Men det är inte biologin som förslavat oss, utan det är ju patriarkatet. I ett verkligt jämställt samhälle borde vi väl värdera våra unika behov lika mycket, och inte tvinga kvinnor att anamma misogyna idéer och leva separerade från sina kroppar för att få en plats vid bordet? 

Om man skulle sluta dansa efter patriarkatets pipa, vem är man då? Och hur länge till orkar vi fortsätta vara ett kugghjul i det kapitalistiska maskineriet?

 I rummet, där jag som doula bevittnade en ny människa födas i dag, stod den födande kvinnan på huk i den blå förlossningspoolen. Hon födde aktivt sitt barn istället för att låta sig förlösas. Hon röt bestämt ifrån om något inte kändes bra men var också väldigt tydlig med vad hon behövde. Och de fina barnmorskorna respekterade henne, stöttade henne och vilade i tillit till kroppens uråldriga visdom, som vet hur den ska föda friskt om den bara får chansen.

Och hon födde helt komplikationsfritt. Precis som med det mesta i livet, påverkar våra attityder, rädslor och beteenden hur våra barn föds till världen. I stället för att tänka att ”det blir som det blir”, eller ”det är som det är”, kanske vi kan var nyfikna på hur ett nytt förhållningssätt till oss själva, varandra och världen skulle kunna se ut.

Vill vi se verklig förändring måste vi våga resa oss ur askan, skaka av oss de gamla mossiga trossatserna och kliva in i vår gudomlighet.🔥✨